tisdag 10 juli 2012

Vemod eller sentimentalitet?




SR P1/Hjärtslag

(Detta inlägg gjordes som utkast i december 2011. Efter blogginne-havarens död läggs det nu ut som avslut; bilden är hennes egen, och visar en vy från verandan till det hus där hon bodde med sin familj)

måndag 9 juli 2012

Non, je ne regrette rien!



Författaren till denna blogg - Tankefigurer - dog på midsommaraftons morgon 22 juni 2012.
Hon dog i hemmet efter en längre tids sjukdom.

Jag, som skriver detta är hennes man. Du som läser detta - om du bläddrar och läser i bloggen - kommer att kunna ana att under hennes kamp mot sjukdomen var musik i alla dess former en kraftfull källa till tröst och mental styrka och att världen och tillvaron engagerade henne starkt. En tid före hennes död - närmare bestämt den 13 maj - hörde vi tillsammans programmet Klingan med Lennart Wretlind, som går i P2 på söndagsförmiddagarna. Vi fastnade då för en låt som hette "Billy´s walk" med en tjej - Jenny Bohman - som vi inte hört talas om tidigare och hon var tydligen en nyhet även för programledaren.

Jenny Bohman blev en kort men viktig bekantskap. En bluesartist, som gjorde bluesen aktuell på ett tidlöst sätt, och som bara veckor före sin död i cancer i november 2010 stod på scen med en helt ny repertoar. Vi lyssnade tillsammans på hennes Edit-Piaftolkningar och det var när vi hörde "Non, je ne regrette rien" som jag fattade att Jenny Bohman skulle få en särskild plats i min hustrus liv. Hon sa att hon tänkte lägga just den låten på sin blogg.

Hon hade inte krafter att göra det. Men på hennes begäran lägger jag in den nu.

En sak till, innan jag avslutar denna blogg. Jenny Bohman kom till oss ytterligare en gång. Två dagar före min hustrus död kom den postuma skivan One more time i brevlådan. Den bidrog till att ge oss ett liv av glädje och styrka de sista dagarna.




.

måndag 12 mars 2012

Gene Sharp - "chefsideolog" bakom bl.a. Occupyrörelsen?

Efter ett tag verkade det finnas alltför många likheter mellan den "oranga revolutionen" i de f.d. sovjetstaterna, "jasminrevolutionen" och OWS, för att vara en slump. Det utmärkande draget för rörelserna tycks vara frånvaron av ledarskap och klara mål.
Varför stöttades rörelserna av media, i stort sett från vänster till höger, utan att man frågade vad frihetsretoriken stod för? För att vara självkritisk så kan jag nog säga att jag drogs med lite av den allmänna euforin över demokratirörelsernas aktivitet i arabvärlden och OWS framförallt.
Men... efterhand dök frågetecknen upp; varför var demonstrationsplakaten skrivna på engelska oavsett var i världen man befann sig, kraven på frihet; till vad eller från vad?

Vem lämnade man plats för när den oönskade ledaren avpolletterats?
Vems krig är det egentligen som förs, genom ombud? CIA, NATO? Muslimska brödraskapet?

Efter diverse sökningar dök namnet Gene Sharp upp. En amerikansk akademiker med ickevåld som specialitet, Albert Einsteininstitutet som han verkar på, utbildar efterföljare i ickevålds taktik, kanske en anledning till att de flesta talesmän inom de olika rörelserna talar god amerikansk engelska? Hans skrift: Från diktatur till demokrati, har tydligen spritts runt världen på diverse olika språk, men i svenska debatten har jag inte sett till någon hänvisning till denne i mitt tycke, tveksamt ickevålds inriktade handboksförfattare; vad gör man som ickevåldsförespråkare när det visar sig att ickevåld möts av våld? - vilket i princip alltid bör bli ett tänkbart scenario i en revolutionär situation? Att trigga igång ett våldsamt läge genom ickevålds manipulationer utan annat mål än att krossa en oönskad ledare, känns ganska chansartat för att inte säga dumdristigt med tanke på de okontrollerbara och våldsamma följder ett folk kommer att stå inför. Allt är inte lika svart och vitt som man kan få för sig i den allmänna yran!

Is Occupy Wall Street Just a “Color” Revolution? « The Most Revolutionary Act: In other words, they get rid of the unpopular dictator but leave a US-friendly elite in control of government (just as Wall Street remains firmly in control no matter who we elect as president).



Gene Sharp - How to Start a Revolution Trailer from Gene Sharp on Vimeo.

onsdag 7 mars 2012

Nu är det dags för alliansregeringen att satsa på offentliga investringar inom t.ex. infrastrukturen!

Efter att nu ha bevisat att vi är bäst i klassen, på att dra åt svångremmen, utan att ens blivit tillsagda (som grekerna blivit åthutade av EU och IMF) är det dags att börja bevisa att man faktiskt inte bara fjäskade för att få en plats i EUs maktcentrum - verklig eller låtsas position verkar inte ha någon betydelse för alliansens ledning!
Nu är det rätt tid för långsiktiga investeringar; inte med sikte på nästa väljarbarometer- eller kommande valresultat.


fredag 24 februari 2012

Orsak och verkan - Annika Östberg

Jag hoppas du tar chansen att lyssna på Annika Östbergs samtal i sveriges radios radioteaterföreställning av Brott och straff, känns som väl bearbetade tankar angående känslorna kring skuld och skam. Trots 28 år i fängelse verkar hon inte varken hatisk eller bitter... det inger en känsla av hopp för mänskligheten. Det här avslappnade samtalet ger så mycket mer än de uppskruvade röstläget i många debattprogram i övriga medier, där det inte handlar om att förstå bakgrunder till handlande och tankar, utan först och främst uttrycka sig så provocerande och ogenomtänkt som möjligt! Man blir så trött...